vad gör man när allt känns fel? fucking fel. where do i belong? jag är livrädd att jag aldrig ska trivas nånstans. jo visst fan trivs jag i london, fast jag vet inte. jag är snart 22 och mitt liv ser likadant ut som för tre år sen. samma jobb, samma stad, samma människor. jag vill ha nytt! allt känns grått. när jag vaknar upp på morgonen vill jag bara somna om igen. har dessutom bråkat med en människa jag inte ville bråka med. helvete med. han med. vad är det med mig och typ, män? lär aldrig hitta nån . och jag vill inte vara ensam. hur ofta jag än säger att jag hellre är evig singel och har roligt och yada, men hell... innerst inne är jag råavis på alla som hittat nån att dela allt med. hur töntigt det än låter. pathetic i am, jag ändrar humör lika ofta som londonvädret ändras. för inte alls längesen var livet på topp och nu är allt mediocre igen. suck. hoppas semestern får mig på andra tankar. jag vill inte vara halvglad. jag vill vara glad. jämt.
(
FÖRLÅT att jag gnäller hela tiden. shame on me, i know.)
x
1 kommentar:
jag saknar oss <3
Skicka en kommentar