idag kommer jag att tänka på en kväll förra hösten, extra tydligt. jag var påväg hem från jobbet och hade haft sällskap med en viss människa en bit innan han bytte buss. vi hade snackat om allt som vanligt och jag hade nämnt att jag inte var riktigt glad. när jag en stund senare satt på 88:an hem till clapham fick jag ett sms där det stod typ "don't be sad, i dont want my sotnos being upset" och jag svarade att jag inte var ledsen, utan liksom tom. och han undrade vad jag menade, och jag kunde inte riktigt förklara känslan. exakt samma känsla har jag just nu. empty.
helt plötsligt känns allt bara meningslöst, mina drömmar känns omöjliga (av nån anledning) och jag får för mig att jag fattat totalt fel beslut och att inget kommer bli som jag vill att det ska bli. jag känner mig stressad, mina händer skakar och jag blir nervös för allt. darrningarna i händerna kommer framförallt då jag jobbar och det gör mig fruktansvärt frustrerad och eftersom jag är hypokondriker kollar jag upp allt som har med detta att göra och blir ännu mer nervös. jag tycker inte direkt saker som jag uppskattade innan är lika roligt längre. som att shoppa och att gå ut och festa. vad är detta? varför känner jag mig så låg?
det här håller inte. jag vet att inget av det ovanstående stämmer, jag har ju redan hunnit uppfylla en av mina största drömmar; jag har bott utomlands i över två år. klart jag ska uppfylla resten med. måste kämpa, men det måste man alltid annars kommer man ingenstans. känns bara lite jobbigt nu. när jag var i england saknade jag mina kompisar här och nu saknar jag mina kompisar i england. hade jag vunnit 10 miljoner hade jag köpt en flat i london och en här och åkt fram och tillbaks. så enkelt är dock inte life. man måste välja. someone once told me, you have to choose, what you win or lose. you can't have everything. jag saknar att gå genom hyde park när våren börjar komma. jag saknar att äta mjukglass med chocolate flake. jag saknar att gå hela oxford street och shoppa tills man inte klarar av att bära mer, att strosa ner till off license i pyjamasbyxor och hoodie och köpa baked beans, att kuta ner i tunnelbanan och samtidigt som man springer läsa dagens metro, att komma in på rose and crown och kindpussas med alla man känner och bara koppla av, att det är helt okej att gå ut och äta och dricka vin mitt i veckan, att sitta på balkongen och se tågen komma och gå, att sitta på muren vid hammersmith bridge och dricka öl i solnedgången. london. jag kommer snart tillbaks.
happ. så höll man på att börja lipa av att tänka på det. get a grip.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar