collapse

häromdan. åkte till jobbet vid tio, hade knappt sovit natten innan. jobbade lunch, gick bra, drog hem för att sova på mitt tretimmarsbreak. försov mig totalt och vaknade upp fyrtio min innan jag började igen. flög upp ur sängen, kände mig sådär snurrig och så det svartnar för ögonen, sådär flimrigt liksom. fast x 1000. kände mig totalt snurrig i bollen. sen minns jag inget förrän jag låg utanför ytterdörren med ambulanspersonal runt omkring mig. minns inte hur de fick ner mig för trappan. sen var jag helt plötsligt inne i ambulansen. ambulanskillen frågade mig massa frågor och gav mig servetter eftersom jag lipade, var helchockad. har aldrig svimmat innan. sen kom jag till sjukhuset och först kollade en läkare på mig, tog blodtryck(vilket var låågt) och kollade hjärtat. sen fick jag vänta i 100 år på att få komma till en annan läkare. han var asbra och frågade mig massa saker, kollade reflexerna, huvet (slog i mig lite när jag ramla), hjärtat och blodtrycket igen. när han frågade när jag senast ätit och jag svarade vid 11 nästan skrek han; "THIS MORNING?! o that explain your blood pressure". han sa att det var inte var nåt fel på mig utan att jag kollapsat pga stress, mitt jobb och att jag inte ätit. han gav mig en prawn sandwich och sen beordrade han mig att gå och köpa en marschoklad, haha :) han var assnäll verkligen. åkte därefter hem och vilade. ringde jobbet mitt i allt med och de var hyperoroliga såklart, jag är ju inte den som brukar skita i att komma liksom. men men. det var ju en erfarenhet. och jag har garanterat lärt mig nåt på det. STRESSA NER.